lördag 2 juli 2011

Vinprovning i Malmö med avslutning i Veneto

Avslutningsvis i kvällens vinresa med temat Italien, nådde vi til regionen Verona och distriktet Valpolicella.

Amaronevinerna med lång historik, är som du kanske vet, just nu i vinvärlden ett vin
med hög kultstatus.

Sällan finner man viner under 180:- och det är vanligt att producenterna "halvlurar" oss konsumenter.

Allt som ofta tvingas vi vinälskare läsa annonser om vin "med Amaronekaraktär" som endast kostar 89:-

Men vad är det då? ÄR det Amaronevin?
Nej, såklart ej. Ett Amarone som skrivet ovan, kostar sällan under 150:-, men
det är vin ifrån distriktet, med lite av samma karaktär.

Här nedan försöker jag kortfattat bena ut begreppet.


Det är många faktorer som spelar roll i denna något udda framställning av vin.
Utöver det speciella klimatet, är det ett mkt lågt skördeuttag per hektar.
Man använder sig endast av de små lokala druvorna: Rondinella, Molinara samt Corvina Veronese. Två av dem måste alltid finnas med.

Tillverkningsmetoden kallas för "appasimento" vilket i sig är unikt.
På hösten skördar man helt normalt. Efter skörden låter man druvorna torka ut helt i ca 100 dagar. Efter det krossar man druvorna (eller russinen) och låter dem jäsa
samt lägger dem på träfat i ca 4 år.

När vinet sedan buteljeras, förvaras det ofta på butelj i något år till.

Hela denna process, är såklar dyrbar, varav priserna för detta "guld" är hög.

Vad är det då för sk Amaroneviner som kostar under eller runt 100:-?

Det finns två varianter:

Ripasso:

Man sparar alltså jästresterna ifrån Amaronen och låter det jäsa en andra gång.
Smaken blir åt riktningen Amarone, men det är en aning lättare och måste nog påstås
passa bättre till maträtter. Vinet ligger ej lika länge på ekfat och går ofta under benämningen "Amarone light" delvis för smaken samt för att priset är ca hälften

Appasimento eller "miniamarone"

Här ställs ej krav på druvsorten, och vanligt är att man abryter jäsningen
relativt tidigt. Alltså en snabbframställd form av Amarone.

Ripasso och "miniamaronena" är att rekomendera till rena maträtter.
Detta för att de ej har det djup samt lika höga alkohalt som den riktiga Amaronen.
En riktig Amarone tar i princip över hela intrycket.

Dock, är Amarone helt ljuvligt för sig själv, eller kanske med härlig bra bit choklad
naturell med hög cacaohalt. Eller varför ej till härlig Parmesan eller vällagrad stiltonost?

Mot kvällen nådde vi som sagt denna Amaronen:

Soprasasso Amarone Della Valpolicella





Vi nåddes av den klassiska tegelröda rubinröda färgen.
Doft av hög alkohalt, kryddighet och mörka bär.

En smak av kanel, lite lakrits och inslag av körsbär & tobak
samt faktiskt en liten eftersmak av Chili.

Soprasasso fanns länge endast på beställningssortimentet.
Försäljningen har varit enorm och därför finns den nu i ordinarie sortimentet.

Bästa läsare, det är stor skillnad på Amarone & Amarone.
Denna är ett typexempel. Det relativt låga priset, har såklart ökat
försäljningen. Men håller det måttet mot de andra Amaronevinerna ifrån 180:- och uppåt?

Tveksamt, vinet ÄR trevligt, men det råder en stor syra som nästan
dödar den annars angenäma klassiska körsbärssmaken & kryddigheten i Amaroneviner.

Mitt råd är, lägg till 30 - 40:- så blir du ej besviken!

TACK FÖR EN TREVLIG PROVNING samt glad sommar!


/ Er Simon