Vinprovning på möhippa i Malmö

"Vinhandeln var redan 1500 år före Kristus mycket omfattande. Fenicierna, Medelhavets seglande köpmän, transporterade redan då vin från Libanon till Syrien, från Egypten till Kreta och Svarta havets kuster. Därefter förde man vinet med sig till Grekland och Nordafrika.
Efter fenicierna var det grekerna som blev Medelhavets seglande köpmän. De tog dåtidens berömda grands crus viner från öarna Lesbos och Paros och spred dessa runt Medelhavet, till Svarta havets norra stränder och vidare ända bort till Spanien. Grekernas viner var kraftiga och koncentrerade då de gjordes på torkade druvor och man fick späda ut vinet med vatten för att kunna dricka dem. Samma teknik används än i dag för att framställa Vin Santo i Italien.
Till Italien kom vinet förmodligen ca 1000 före Kristus. Det var troligen etruskerna, vars ursprung är omtvistat, som planterade de första vinstockarna i norra Italien. När romarna tog över makten infördes ett mer modernt måltidsdrickande och vinfestande. Romarna spred sedan vinet till resten av Europa och planterade vin i alla de stora vindistrikten i Frankrike och Tyskland."








Även om det odlades vin i Frankrike innan, var det romarna som mellan år 200 före Kristus och 400 år efter Kristus skapade alla de berömda franska vinregionerna Alsace, Champagne, Bordeaux, Bourgogne, Loire och Rhône.
Efter romarrikets fall hände inte mycket innan kyrkan med sina kloster, under medeltiden, började utveckla vinodlingen. De välutbildade munkarna utvecklade vinodlingen, vinifikationen och inte minst så klassificerade de många av dagens berömda vingårdar för mer än 500 år sedan. Det vin man drack under medeltiden var alltid ungt. Man tog vinet direkt från fatet och på så sätt kom det i kontakt med luften och vinet måste ofta ha varit surt och oxiderat. Det är förmodligen förklaringen till att man på den tiden ofta tillsatte honung och kryddor i vinet.
En större vinhandel med fat utvecklades under engelsmännens "kolonisation" av Frankrike samtidigt som Bordeaux blev centrum för den internationella vinhandeln. Handeln fortsatte att blomstra och var mycket omfattande fram till 1800-talet. Främst utvecklades de vinregioner som låg utefter de stora vattenvägarna.
Under den franska revolutionen nationaliserades de flesta av kyrkans egendomar och vingårdarna delades ut till fria bönder. På så sätt skapades många av dagens egendomar i början på 1800-talet. Därefter följde en svår tid för vinindustrin. På 1850-talet angreps Bordeaux av mjöldagg, för att inte tala om Phylloxeran (vinlusens) härjningar genom Frankrike mellan 1863-1900. I princip gick inte en enda vinstock fri. Botemedlet låg i att ympa de europeiska druvsorterna på resistenta amerikanska rotstockar, något som man gör än idag"






Tack tjejer för en trevlig liten "premium" provning.
Hoppas att kvällens andra arrangemang var trevliga samt givande!

/ Er Simon

Piemontes djupröda rubin!

Druvan Barbera odlas över nästan hela Italien. Ursprungsregionen är Piemonte och vanligast runt städerna Alba , Asti och Monferrato.

Nebbiolodruvan har alltid haft högst status i distriktet, men många menar på att Barberan, mer och mer, börjar att komma ikapp.

Trenden går mot viner som är koncenterade samt sträva. Det kan vara en av anledningarna till att Barbera vinerna växer i populäritet. De är oftast mkt hög fruktsyra samt vinerna lagras oftast på små fina ekfat.


Murej 2007 Barbera d`Alba




Med en doft av björnbär, frukt samt plommon är det en härlig njutning när smaken fylls på med härlig choklad & örter!

Denna 2007, har varsamt fått vila i ett år , innan den plockades fram.
Det är bara att konstatera att de flesta Barberaviner vinner enormt på lagring!

Årgång 2008, kostar 89:-, köp lagra, samt servera vid 17 grader.

Rosévinet breder ut sina lättsamma vingar

Konsumtionen ökar. Och med den ställs högre krav av oss konsumenter. Tack och lov börjar de gamla förlegna klassiska rosévinerna att få konkurrens av nya
kvalitativa roséviner där man mer & mer börjar utveckla demsamma.

Förr var rosévinet för producenterna något som kom i tredje hand, då man lade all vikt på sina prestigeviner. Pengar styr, och i detta fallet är det mkt bra då det når oss konsumenter.

Clarendelle Rosé Bordeaux 2010





Producenten Clarence Dillon Wines äger även Château Haut - Brion, vilket man ej tvekar att skriva ut på flaskan, kanske ett trick att göra "quality-by-association", hursom, bådar det ju gott, då de ej borde författa sig med något sämre viner.

Vi fann en hallonröd färg, med stark inledande härlig doft av röda bär..
Här är lagom mkt syra, och en alldeles lagom fyllighet.

Druvkombinationen är 65% Cabernet Sauvignon och 35% lillebror Merlot.
Här är mkt smak av jordgubbe hallon samt den klassiska smaken av Cabernet Sauvignons svarta vinbär.

Eftersmaken är något sträv, och de svarta vinbären tar överhand smakmässigt.

För 119:- får du en kvaliteérosé som finns i det tillfälliga sortimentet, Det är perfekt för fuktiga soliga dagar vid stranden eller varför ej till en somrig sallad.

Glad sommar!

/ Er Simon

En lagom sval Pinot Noir i den njutfulla sommarvärmen!

Oj, vad det dricks roséviner och härliga vita viner runtom i vårt sommar Sverige!

Och nog kan jag medge att det känns lite konstigt att öppna & lufta en kraftig Bordeaux eller liknande.. Men vad väljer man då för härligt rött vin i sommarvärmen?

Ja, personligen tycker jag en väl sval Pinot Noir är lämpligt.

Se till att vinet är svalt, runt ca 18-19 grader. Lufta det väl, snurra , ta in dofter, aromer, och smaka samt njut.

Denna förhållandevis ganska enkla Bourgogne, har fått vila väl, och i rätt temperatur.

Labouré - Roi 2007 Bourgogne Rouge





Vinproducenten Labouré - Roi, är vida känt i distriktet för att man producerar en uppsjö av Bourgogne viner. . Sin huvudlagring har man i staden Nuits-Saint-Georges,
och det är här den mesta tillverkningen sker. I huvudsak använder man sig av kontrakterade bönder, men man har även viss egenproduktion av druvor.

Bourgogne, här tillverkas ju världens dyraste viner. Och visst, här finns en uppsjö av kvalité. Labouré - Roi, är likväl ett bra kort, till hyfsad kvalité.

Det finns vardags Bourgogner, samt som skrivet världens bästa.

Så här i sommarvärmen, och endast som ett sk "bersåvin" är denna mer än ok.

Lagom svalt fann vi en lagom sval kryddig doft av vanilj, samt jordgubbar.
Smaken var rund och mestadelen av tanninerna har hunnit "harmoniera" sig på flykt ;)

Det är en tydlig Pinot Noir karaktär, och de 2 åren jag lagt vinet i "källaren" är tydliga och mkt märkbara.

2007, finns ej på marknaden, men väl 2009, som betingar ett pris
på 89:- per flaska.

OM du skall äta därtill är lätgrillade rätter i sommaren att föredra.
Kanske en kyckling eller en lätthalstrad torskrygg?

Njut sommaren, njut Pinot Noir!

/ Ton Simon

Vin framtidens guld?

Det råder ett fullständigt omättligt intresse för Franska viner just nu.
Det är framförallt Asien som importerar mängder av vin.
Eftersom produktionen EJ kan öka, då ett högre skördeuttag per hektar, förstör jorden och försämrar kvalitéen, har man valt att höja prislappen.
Och detta trots den pågående ekonomiska krisen.

Totalt steg Fine Wine 50-index med 57 procent i fjol och slog därmed guld med 35 procent, råolja 20 procent och Londonbörsen 11 procent.
Bäst och för mest säljs vinerna från Bordeaux, men det menas att konsumenternas smaklökar blir allt mer utbildade och man förväntar sig att vin även från regionerna Rhône och Bourgogne kommer att öka kraftigt.

Bourgogne med världens dyraste viner samt Bordeaux med sina prestigeviner i all ära.
Vad som för mig sedan en tid tillbaka är mkt intressant är just Rhône , som är den näst största producenten kvantitativt.

Norra Rhône med sina kraftfulla härliga viner av druvan Syrah i viner ifrån Hermitage är underbara. Kuriosa är att för i tiden kunde Bordeaux bönder köpa upp viner ifrån Hermitage för att s.a.s stabilisera sin egen Bordeauxblandning.


Viner ifrån Södra Rhône har väl heller ej undvikits av någon.
Flaggskepp ifrån Château Neuf du Pape är underbara, och här använder man helt upp till 15 olika druvor i sina blandningar.

För oss konsumenter finns det fortfarande glädjande sk "billiga" fynd smakmässigt att hitta här:

Chateau Mont - Redon 2010



Den genomsnittliga åldern på vinrankorna är 40 år vilket tillför druvorna mycket aromer. För de röda vinerna är vingården planterad med 65 % Grenache, 15 % Syrah, 15 % Cinsault och 5 % Mourvèdre. Man har också en omfattande experimentell plantering av andra godkända druvor som tillhör appellationen. Druvorna växer på ler-kalkjord täckt med sten. Druvorna plockas för hand, sorteras och jäses under 10-12 dagar för att få maximal tannin-urlakning. Vinet får sedan utvecklas i träfat under 8-10 månader innan det tappas på flaska. Det varma, torra mikroklimatet ger fyllig och koncentrerad frukt.

Vi fann en stark aromatisk doft, med mkt jordgubbe & hallon.
En härligt medelfyllig smak av plommon, lena körsbär med inslag av kryddor
och lagom mängd sensuella tanniner.

För 105:- får du ett härligt vin, som kräver luft och påminner mkt
i sin grund av Chateau Neuf du Pape.

Ett bra tips i sommaren till lättgrillade kötträtter!

Salut!

/ Ton Simon

Vinprovning i Malmö med avslutning i Veneto

Avslutningsvis i kvällens vinresa med temat Italien, nådde vi til regionen Verona och distriktet Valpolicella.

Amaronevinerna med lång historik, är som du kanske vet, just nu i vinvärlden ett vin
med hög kultstatus.

Sällan finner man viner under 180:- och det är vanligt att producenterna "halvlurar" oss konsumenter.

Allt som ofta tvingas vi vinälskare läsa annonser om vin "med Amaronekaraktär" som endast kostar 89:-

Men vad är det då? ÄR det Amaronevin?
Nej, såklart ej. Ett Amarone som skrivet ovan, kostar sällan under 150:-, men
det är vin ifrån distriktet, med lite av samma karaktär.

Här nedan försöker jag kortfattat bena ut begreppet.

Det är många faktorer som spelar roll i denna något udda framställning av vin.
Utöver det speciella klimatet, är det ett mkt lågt skördeuttag per hektar.
Man använder sig endast av de små lokala druvorna: Rondinella, Molinara samt Corvina Veronese. Två av dem måste alltid finnas med.

Tillverkningsmetoden kallas för "appasimento" vilket i sig är unikt.
På hösten skördar man helt normalt. Efter skörden låter man druvorna torka ut helt i ca 100 dagar. Efter det krossar man druvorna (eller russinen) och låter dem jäsa
samt lägger dem på träfat i ca 4 år.

När vinet sedan buteljeras, förvaras det ofta på butelj i något år till.

Hela denna process, är såklar dyrbar, varav priserna för detta "guld" är hög.

Vad är det då för sk Amaroneviner som kostar under eller runt 100:-?

Det finns två varianter:

Ripasso:

Man sparar alltså jästresterna ifrån Amaronen och låter det jäsa en andra gång.
Smaken blir åt riktningen Amarone, men det är en aning lättare och måste nog påstås
passa bättre till maträtter. Vinet ligger ej lika länge på ekfat och går ofta under benämningen "Amarone light" delvis för smaken samt för att priset är ca hälften

Appasimento eller "miniamarone"

Här ställs ej krav på druvsorten, och vanligt är att man abryter jäsningen
relativt tidigt. Alltså en snabbframställd form av Amarone.

Ripasso och "miniamaronena" är att rekomendera till rena maträtter.
Detta för att de ej har det djup samt lika höga alkohalt som den riktiga Amaronen.
En riktig Amarone tar i princip över hela intrycket.

Dock, är Amarone helt ljuvligt för sig själv, eller kanske med härlig bra bit choklad
naturell med hög cacaohalt. Eller varför ej till härlig Parmesan eller vällagrad stiltonost?

Mot kvällen nådde vi som sagt denna Amaronen:

Soprasasso Amarone Della Valpolicella





Vi nåddes av den klassiska tegelröda rubinröda färgen.
Doft av hög alkohalt, kryddighet och mörka bär.

En smak av kanel, lite lakrits och inslag av körsbär & tobak
samt faktiskt en liten eftersmak av Chili.

Soprasasso fanns länge endast på beställningssortimentet.
Försäljningen har varit enorm och därför finns den nu i ordinarie sortimentet.

Bästa läsare, det är stor skillnad på Amarone & Amarone.
Denna är ett typexempel. Det relativt låga priset, har såklart ökat
försäljningen. Men håller det måttet mot de andra Amaronevinerna ifrån 180:- och uppåt?

Tveksamt, vinet ÄR trevligt, men det råder en stor syra som nästan
dödar den annars angenäma klassiska körsbärssmaken & kryddigheten i Amaroneviner.

Mitt råd är, lägg till 30 - 40:- så blir du ej besviken!

TACK FÖR EN TREVLIG PROVNING samt glad sommar!


/ Er Simon