måndag 24 maj 2010

Vinprovning i Malmö med avslutning i Barolo

Efter en resa runt i Italien denna afton avslutade vi vid byn Barolo och vid slutningarna av Langhebergen.

Barolo är en DOCG för vin i Piemonte i norra Italien.

Vingårdarna ligger på ett litet, sluttande, höglänt område. Jorden består av kalkhaltig märgel med mer eller mindre inslag av magnesium, mangan och järn.

Vinerna måste enligt reglerna bestå till 100 % av druvan Nebbiolo, men (olagliga) undantag förekommer. Vinerna måste också ha en alkoholhalt på minst 13 volymprocent. Vidare måste en Barolo lagras i minst 3 år och i 5 år för att få kallas "Riserva".

Det finns två huvudtyper: Traditionella och moderna.


Traditionell Barolo är mycket sträv och kräver åtskilliga års lagring på flaska för att mjukna.

I viner av den modernare stilen skördas druvorna senare (när tanninerna mognat). Dessutom används mer fatlagring av högre andel ny ek. Detta gör att vinerna går att dricka unga, men även dessa moderna viner kan vinna mycket i smak och komplexitet genom att lagras.

De bästa Barolovinerna är mycket mörka, ibland nästan becksvarta. Doften är i unga viner mycket fruktig. Efter några års flasklagring kommer dofter av svamp och höstlöv.

Druvan Nebbiolo:


Nebbiolo är en blå vindruva som framför allt odlas i Piemonte (Barolo, Barbaresco och Gattinara) i Italien, men även i Lombardiet (Valtellina).

Nebbiolo tros härleda från ordet nebbia som betyder "dimma". Under skörden, som i allmänhet äger rum i slutet av oktober, bildas en djup, intensiv dimma i region Langhe där många Nebbiolovinodlingar är belägna. Alternativa förklaringar, till namnet på druvan, hänvisar till den dimm-liknande och mjölkaktig slöja som täcker bären när de når vuxen ålder, eller så härstammar namnet kanske istället från det italienska ordet Nobile, som betyder ädel.

Druvan ger viner med en lätt röd färg och en doft som för tankarna till mogna körsbär, plommon och violer och med tilltagande ålder till tryffel, svamp, tjära och förmultnade löv. Smaken är ofta komplex, extraktrik med påtaglig strävhet, torr och med viss bitterhet. Hög tanninhalt är kännetecknande och vinerna kräver ofta lång lagring för att mildra strävheten.



Serralunga d´Alba 2004






Doften bjuder initialt på överraskande ren och fin frukt i form av körsbär och plommon.

Smaken är rejält sträv och frukten är snäv och knuten. Vi upplevde en stor fyllighet och det känns som om det ligger och pyr både ett och annat där under vilket vittnar om en god lagringspotential.

För 235:- är vinet en riktig pärla, som visst är klart att dricka, men som bör mogna & bli harmoniellt bättre med ytterliggare ett par års lagring

Tack för en trevlig provning av föregående Fredag!

/ Er Simon