"Amore". Visst är det så man känner i smaklökarna vid en sipp Amarone. Det är intet för intet man kallar det för Italiens guld.
I Veneto (Adriatiska kusten, Venedig) ligger distriktet Valpolicella, strax norr om Verona.
Viner härifrån har varit kända länge, men I Sverige är det först på senare år vi börjat fullständigt bälga i oss detta vin.
Vinet görs på "passito" dvs torkade druvor, man låter oxå vinet jäsa ut helt vilket gör vinet lite torrare samt man tillåter vinet ej att understiga 14%.
Vissa av Amarones druvor har oxå tillåtits att angripas av ädelröta
Vinet lagras sedan minst 3 år innan det får säljas.
Precis som andra viners speciella lagring samt hantering så betingar tid pengar, en flaska kostar sällan under 200:-
I Amaronen har man samma druvor som i vanliga Valpolicellor dvs:
Corvina Veronese,
Rondinella
Molinara.
Sartori Amarone della Valpolicella 2005
Mycket kryddor med inslag av mogen frukt. En aning cacao samt körsbär & lite tobak.
Smaken är verkligen rund, fyllig och allt i en härlig harmoni.
Många gånger på mina Italienska provningar får jag frågan om vad Amaroner passar bra till matmässigt. Mitt svar är alltid lika ödmjukt bestämt. INTET. Det är för hög alkohalt samt alldeles för mkt smak. Risken att vinet slår ut matens smak är överhängande.
ÄR man dock förtjust i den kombinationen, tror jag att en Ripasso är bättre till mat. Ripasso gör man på Amaronens andra jästfällning , dvs man sparar kvar druvorna och jäser om. Den brukar kallas för "Amarone light" dels för att priset är hälften, dels för att den har samma karaktär som en Amarone, men lite lättare!
Däremot är en Amarone underbart njutbar tillsammans med riktigt god choklad med hög cacaohalt.
Salute och trevlig helg!
/ Er Simon